Ibland blir jag bara så trött på allt i mitt liv, shit jag gillar verkligen inte att beklaga mig för jag anser att jag är rätt lyckligt lottad men just nu kräks jag på att jag låter folk (läs noga mest mitt x) trampa på mig. Pratade med pojken innan och han blir knäpp på mig för att jag inte ger igen, men jag vill tro att gott ger gott, ni vet karma?? Å andra sidan så inte verkar alla självgoda idioter lida nåt nämnvärt av det så jag vete fan längre.. Men jag vill gilla mig själv och jag gillar ju mig som en snäll hjälpande medmänniska typ, å andra sidan hur länge får nån agera offer när man valt att lämna ett destruktivt och kärlekslöst förhållande??
Jag känner nog att min gräns är passerad för längesen men vägrar bli en bitch och nej det finns nog inget mellanting mellan att vara snäll lr en bitch i detta fall tyvärr so what to do??
Så slutgnällt!!
Min och barnens resa till Sthlm var helt ljuvlig, ärligt talat ljuvlig.. om man bara bortser från nåra pyttedetaljer typ som mitt illamående på tåget och pojkens ryggskott efter att ha delat säng med mig å grabbarna.. Sen kan det ju ha med hans höga ålder att göra osså:P
Det kommer kort så fort NÅN mejlar mig.. hurry hurry honey;)
Dagens fråga:
Varför dricker märstabor pulverkaffe??
Pöss å kram!
Helgen
8 år sedan